Terrorattacken i Stockholm fick svenska folket att visa uppskattning och kärlek när det väl gällde

Att Sverige har blivit utsatt för en terrorattack känns på något sätt inte så overkligt som jag trodde att det skulle göra. På ett sätt var det väl nästan bara en tidsfråga med tanke på vad som hänt i ett flertal andra europeiska länder det senaste året, och man märkte att polis och räddningstjänst var väl förberedda på att en situation av detta slag kunde ske.

Jag klev av tunnelbanan på Stockholms centralstation ett par minuter i 3 denna fredagseftermiddag – bara ett fåtal minuter efter händelsen på Drottninggatan. På plattformen kan man välja att svänga av mot själva stationsbyggnaden, eller att gå ut genom Åhléns city mot Sergels torg. Att välja det sistnämnda var minst sagt inget som var möjligt just i detta ögonblick, då en hjord av panikslagna och skrikande människor kom springande mot mig från just det hållet. ”Bombhot!”, skrek någon. Andra bara grät. Jag förstod ingenting, men följde såklart strömmen bort från vad det nu var som skrämt upp folk något så extremt.

terrorattacken i Stockholm

Att stanna kvar på en stor centralstation kändes verkligen inte som ett säkert alternativ om det nu rörde sig om ett bombhot, men mitt i allt kaos var jag tvungen att hitta min mamma som precis kommit in med en buss från Kalmar. Lyckligtvis så hittade vi varandra precis innan nästa våg av panikslagna människor sprang förbi, och efter att snabbt ha läst nyheterna så blev det att söka skydd på ett hotell i närheten där vi blev tillsagda att stanna i ett par timmar innan de vågade släppa ut oss på Stockholms gator igen.

Pray for Stockholm

Stockholm på lördagen kändes ovanligt vanligt måste jag säga. Folk hade inte gått och gömt sig i sina hem på grund av hemskheterna, utan var ute på stan för att göra sin helgshopping, samt för att visa respekt till offren och de modiga poliserna genom att lämna högvis med blommor, nallebjörnar och vackert skrivna kort. Reportrar och nyhetsteam var självklart på plats, men det var absolut ingen hets, utan folk var väldigt lugna och sansade. Det jag och mamma dock kände var att man inte riktigt litade på bilisterna när man korsade övergångsställena…

Trots denna fruktansvärda tragedi är det fint att se att svenskarna inte vek sig för terrorn. De gick ut och återerövrade sin stad, de visade kärlek och respekt, och de öppnade upp sina hem och hjärtan för främlingar i nöd. Polisen har fått en helt annan status i folks ögon, och förhoppningsvis har händelsen fått oss alla att visa mer förståelse för människor från länder där rädsla och terror är deras vardag. Vi har varit bortskämda i vad som ofta kallas ”världens säkraste land”, men nu vet vi att vi aldrig ska ta något för givet. Att vi ska sluta klaga på småsaker, och istället uppskatta det vi har.

blommor till offren i Stockholm

Just nu tackar jag bara min tur i oturen att jag med bara en knapp minut missade den tidigare tunnelbanan jag hade tänkt ta för att hinna springa ett ärende precis vid Åhléns…

Stockholm skyline

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *