Det värsta med Brexit är att det splittrat familjer och vänner

Att Storbritannien faktiskt skulle rösta sig ut ur EU var nog en chock för alla, men den största chocken gav de nog sig själva. Även om Leave-kampanjen agerade som om de vore störst, bäst och vackrast, så hade de nog tänkt att det skulle vara mer som en protest till politikerna, och ingen trodde nog att de faktiskt skulle vinna – även om det var med knappa 52%.

Jag tänker inte gå in på djupet gällande Brexit eftersom jag är långt ifrån expert inom området, utan denna artikel är helt enkelt ur min egen personliga synvinkel.

vote to leave EU

Jag är medlem i ett antal Facebook-grupper för svenskar utomlands, och när man läser folks inlägg så inser man att vi alla verkar ha samma oro efter Brexit. Jag kan bara gissa att detsamma gäller för alla EU-medborgare som för tillfället är bosatta i UK.

Den största oron är såklart ifall man kommer behöva lämna landet nu när det inte längre är ett EU-land. Andra oroar sig över visum, löner, svårigheter att resa mellan länder, och splittrade familjer.

Som jag skrev i min förra artikel om vad som kommer hända med svenskar i Storbritannien efter Brexit så är allt fortfarande spekulationer. Jag hörde på nyheterna häromdagen att det just nu bestäms om EU-medborgare ska få stanna på samma villkor som innan, men eftersom landet inte officiellt lämnat EU än (detta kan ta upp till 2 år) så är det fortfarande ingen som vet.

Jag tänker mig lite Helvetesgapet i Ronja Rövardotter… kan vi fortfarande vara vänner trots klyftan som uppstått, och hjälpa varandra upp när någon trillar ner?

helvetesgapet

Veckan som ledde upp till omröstningen var inte trevlig! Att springa in på stan för att köpa lunch mitt på dagen kändes overklilgt. Överallt stod Leave-kampanjer med plakat och skrek, och delade ut propaganda. Som EU-immigrant så kändes det ganska läskigt eftersom kampanjen blivit väldigt rasistisk.

Så fort rösterna hade räknats och det publicerats att Storbritannien röstat ut sig ur EU så var det kaos i städerna. Det var som om det plötsligt blivit accepterat att visa rasistiskt hat offentligt. Till och med i Leeds stod folk med plakat utanför tågstationen och skrek till folk som såg utländska ut; ”We voted leave, so now leave!”. Men även vita människor av olika bakgrunder har blivit utsatta – särskilt polacker. Det skrevs dessutom nyligen på nyheterna om en svensk mamma i York som fått elaka kommentarer skrikna efter henne på stan efter att hon hörts prata svenska med sitt barn.

Men det värsta ändå är att denna folkomröstning splittrat familjer och vänner, eftersom det handlar om sådana extrema åsikter. Folket som faktiskt kanske kommer bli påverkade av resultatet (EU-medborgare i Storbritannien, och britter boende utomlands) stod frustrerade och tittade på – oförmögna att hjälpa till att bestämma sitt eget öde eftersom de inte hade rätt att rösta alls.

För att summera detta så kan jag säga att vi är många EU-medborgare i Storbritannien som inte känner oss särskilt välkomna längre…

brexit folkomröstning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *